I morgon ska jag även hämta ut min Flyinge-jacka, jag beställde den förra veckan och dom ringde igår och sa att den hade kommit så det gick snabbt! Den är riktigt snygg och väldigt skön, ska ta lite bilder på den så ni får se. 

Cavaletti är bra för alla hästar, för den unga hästen (eller oerfarne ryttaren) är cavaletti en förberedelse för hoppning, både häst och ryttare ska lära sig avståndsbedömning, balans och teknik. 

Cavaletti räknas från 10 cm (bommar på marken)- 40 cm och kan ridas i alla gångarter men trav och galopp är det vanligaste. Att gå över bommar i skritt är en vanlig övning för hästar under igångsättning som varit skadade. 

Cavaletti är bra för följande:

• Lösgjordheten genom att hästen måste trampa under sig, höja ryggen och sänka nacken. 

• Balans

• Samling

• Lydnad

• Bra förberedelse för unghästar

• Avståndsträning

Cavaletti är inte bara bra för hopphästen utan även för dressyrhästar, det finns dessutom övningar med bommar för att träna olika skolor. Ex. Kan bommar vara ett bra hjälpmedel för hästar som har svårt att gå upp i passage. 

För många kan det vara svårt att ta kritik, och jag skulle vilja säga att framför allt hästfolk har väldigt bestämda åsikter om saker och ting och svårt att ta åt sig av kritik. Visst kan det vara svårt ibland, att bita i det sura äpplet och inse att det finns ett bättre sätt än just ditt. Men ofta tror jag att när man väl vågar ta åt sig så är det då man utvecklas på riktigt, oavsett om det handlar om ridningen eller stallarbetet. 

Vi har haft just denna diskussionen uppe på Flyinge, då vi är en väldigt blandad klass där vissa har mycket erfarenhet medan andra känner sig osäkra i grunderna. Det är bara så det är och det känns som alla är väldigt bra på att inse och förstå var man själv ligger. 

Focus skötte sig jättebra på allt trots att vi både ökade lite i svårighet och höjd igår. En övning som var i princip helt ny för honom men som ändå gick jättebra var en studskombination med först tre kryss med ett språng mellan och sen bom och avslut på kryss igen. Första gången var han väldigt förvirrad, jag hade fullt upp med att få honom att bli kvar på linjen och inte springa förbi hinderna för det gick som i serpentinbågar genom hela! De andra gångerna när han kommit på lite mer vad det handlade om fick vi upp ett jättefint flyt, det gick lite fort bara, som om han tänkte att det var ju faktiskt ganska roligt men det är nog ändå bäst att ta sig igenom så fort som möjligt... Efter det avslutade vi på en lättare bana bestående av två räcken, en oxer och ett plank, med lite övertygelse så skuttade Focus genom hela banan utan att blinka! Det var bara de två sista hinderna som stod på en rak linje, som vi fick ta om en gång för Focus blev lite väl entusiastisk och tog bettet mot framför allt sista hindret. Men annars gick det jättebra! 

I ett par dagar nu har det snöat lite till och från hela tiden och nu är marken täckt av ett tjockt snötäcke (åtminstone för att vara skåne). Därför var det ridhuset som gällde idag. 

 

Sack kändes verkligen jättefin idag fast att han vilade igår, jag vet att det var länge sedan jag skrev något utförligt om ridningen men det ska förbättras! Utvecklingen med Sack i vinter känns verkligen som den bara går uppåt, han har blivit så himla mjuk och känsligt och jag behöver bara använda pyttesmå hjälper, när jag saktar av så behöver jag i princip bara tänka det och ta bak skänkeln lite grann så saktar han av direkt! Även skolorna har blivit bättre, framför allt sidvärtsrörelserna, och det hänger naturligtvis ihop med det andra. Riktigt roligt att träna är det och nu börjar jag bli olidligt sugen på tävling!

 

För er som missat det så har Texas, min fälttävlansponny cushing syndrom, en kronisk sjukdom som inte går att bota helt. Men så länge han går på medicin mår han precis lika bra som en fullt frisk häst, just nu är han under igångsättning efter nästan två månaders vila. Dock är det så att han måste gå på den här medicinen livet ut, och eftersom det är karens så får jag inte tävla honom, även om han är mår bra och i princip är fullt frisk. Detta känns naturligtvis tråkigt då jag den senaste tiden -innan sjukdommen kom på riktigt och vi fick reda på det- har känt att allt verkligen börjat gå riktigt bra, dressyren är bättre än någonsinn, banhoppningen har bara gått bättre och bättre och i terrängen fixade vi även de svåraste kombinationer utan problem. 

Även om han är 20 år nu så kan man inte säga att det märks, han är pigg och fräsch som en 10 åring! Så om det går och jag får tillstånd till det så skulle jag vilja starta åtminstone några fälttävlan utom tävlan, dvs jag rider tävlingen men är inte med och "tävlar" om placering. Sen kommer jag naturligtvis fortsätta hålla igång honom och träna, kanske inte lika hårt som innan men jag vill fortsätta utvecklas med honom så länge som möjligt. 

Visst krävs det mycket exteriört men det är inte allt, jag tror att mycket hänger på hästens inställning till arbete, att den tycker det är roligt (vilket är ryttarens ansvar att ta vara på och utveckla), samt att hästen helt enkelt är bra i huvudet. Det kvittar hur fin häst du har, är den halvt knäpp och inte har rätt grundinställning så spelar det inte så mycket roll. 

Därför är det mycket det jag har tittat efter när vi letat häst nu, en häst som verkligen tycker det är roligt och vill! 

Gårdagen blev ett litet äventyr, först var jag och red den förhoppningsvis blivande hästen på Bollerup, vilket gick jättebra! Hemma igen red jag en runda barbacka på Texas och sen tömmkörde jag Sack. När jag var på väg tillbaka genom skogen sprang det ut barn precis bakom Sack och han blev naturligtvis jätterädd och jag hade inte en chans att hålla kvar honom så jag såg min illa ponny försvinna i full galopp genom skogen med flaxande reflextäcke. Jag kunde inget annat göra än att springa efter och hoppas på att han sprungit hem, men hemma på gården var han inte, i stället hade han fortsatt ner till en granne som hade fått tag på honom, han hade stannat direkt och såg hur lugn och glad ut som helst när hon kom med honom, lilla busponnyn! 

Denna vecka kommer väl förmodligen inte se så annorlunda ut från förra veckan, hästarna ska tränas, Focus hopptränas på onsdag, Flyinge på torsdag osv. 

Det kan inte alltid gå jättebra, hästar är levande djur och ibland uppstår det problem. När problemen uppstår så är det viktigt att bemöta det på rätt sätt, om man själv blir irriterad blir problemet ofta bara värre, att dra och stressa hästen löser aldrig några problem. Men det är inte alltid lätt, man vill gärna försöka lösa problemet direkt och går det inte så blir det lätt snabbt bara pannkaka av det. Jag har själv fått jobba mycket med att bara släppa det när det blir problem, inte krångla till det och bli irreterad på både sig själv och hästen.

Här kommer några tips, när det uppstår problem,som har fungerat väldigt bra för mig:

 

• Vissa dagar går det bara inte, man känner det ofta ganska direkt när man börjar rida, kanske till och med innan man ens suttit upp. Det är sådana dagar det lätt blir problem, då är det bättre att bara strunta i det, rida en lång runda i skogen utan några som helst krav på vare sig själv eller hästen. 
• När det uppstår ett problem, hästen börjar krångla, någonting vill bara inte fungera och man blir bara frustrerad över att det inte går. Släpp allt, släpp tyglarana och sakta av till skritt, ge hästen en klapp, andas och tänk igenom vad det var som gick fel. (99,9% av alla gånger är det ryttaren själv som ligger bakom problemet). 
• När man gång på gång försökt och försökt men det vill ändå inte fungera så strunta i det, gör något annat. Om det är skänkelvikningarna som inte vill fungera så träna övergångar i stället, gör något som både du och hästen är bra på.
• Om det är något du vet är svårt och som ofta orsakar problem under ridpass, undvik att göra just det när du rider själv. Träna i stället extra mycke på det några gånger när du rider för tränare innan du börjar försöka själv, då har du någon som ser och kan ge kommentarer och tillrättavisningar.

•  

  

Hiss- Snyggt och stilrent!

Idag tränade vi lite blandat, lägre bommövningar och bana med hinder på svängda distanser osv. Focus skötte sig riktigt bra, i början är han alltid lite extra osäker och försiktig, men sen kommer han igång och blir på andra hållet riktigt på. Fortfarande lite osäker och vingligt så det gäller att hålla ihop honom och inte tappa possition och sits, men han tycker ändå det är riktigt roligt och vill verkligen! 

Nu när han börjar komma igång mer blir det också ännu roligare att jobba med honom. Jag fick kommentaren av en kompis idag att jag hade ett sånt poker face, Focus är ju lite känslig, rycker till och skuttar lite omvartannat. 

Micklemtränsets framväxt är väl svår att missa, inte minst i fälttävlan har jag märkat att det blivit väldigt populärt och jag kommer med stor säkerhet själv införskaffa ett sådant till blivande storhästen. Tränset ska vara utformat så att det inte trycker på någon känslig punkt, men då undrar jag, vilket är bäst, micklemtränsen eller ps of swedens träns. Ps of swedens affärsidé är lite att utforma utrustning efter hästens anatomi, men de har vad jag vet inga micklemträns utan träns som ser ganska vanliga ut bortsätt från att de är svängda på lite olika sätt. Så vilket träns är bäst ur hästens perspektiv?  Jag skulle nog själv faktiskt gissa på att micklemtränset är bäst, men sen beror det naturligtvis mycket på hur man använder tränset, spänner man det väldigt hårt så spelar det ingen större roll vilket sorts träns du har, det trycker ändå.

Vilket tränst tror ni är bäst? Någon som har erfarenhet av något av tränsen?

 

Vad vill du göra i framtiden? Det är nog många som känner igen den frågan, och precis som jag så är det nog väldigt många som inte har en aning, det enda man möjligtvis vet är vad man absolut inte vill göra. Just nu är det ett tag kvar innan jag behöver fundera på det på allvar, det får helt enkelt tiden avgöra. Men jag vet ändå vad jag skulle tycka vara roligt inom hästeriet. 

 

Jag tycker väl iprincip att det mesta som innefattar häst är roligt, senast för några månader sedan upptäckte jag tjusningen med körning! Men fälttävlan är ändå det jag brinner för mest och känner att jag verkligen skulle vilja ge det ett försök och satsa. Något annat jag tycker är väldigt roligt är faktiskt att rida unghästar, just nu håller jag på att träna Focus för att försöka göra honom till lite hopphäst. Visserligen är han sex år nu men i utbildning i vissa lägen är han som en fyraåring då han bröt benet för ett par år sedan. Pelle var bara fyra när vi köpte honom och även om han tyvärr fick vandra vidare till trapalanda för inte så länge sedan så var det ändå fantastiskt roligt att se med både honom och Focus hur do utvecklas och få vara en del av det. Sen tycker jag unghästar är så roliga för dom är ofta mer livsglada och allmänt mer livliga än äldre hästar som tyvärr vi mäniskor förstör livglädjen för totalt många gånger. Så ni försår kanske var jag vill komma, i framtiden skulle jag tycka det var roligt att jobba mycket med unghästar. 

 

Ganska snart kommer förhoppningsvis också min nya häst, en femåring! 

 

Under natten och nästan hela dagen igår har det snöat en del till och från, det resulterade i att hela landskapet har blivit alldeles vitt. Tyvärr är det nästan plusgrader så hästarna får stora styltor vilket gör det omöjligt att rida. så det fick bli tömmkörning idag igen.

 

  

Sack skötte sig jättebra, jobbade på hur bra som helst. Framför allt i traven gick han som bäst, i skritten så blev det lite att han vinglade ibland och tömmarna blåste så mycket emellanåt att det blev som att jag drog i dom, men annars gick det väldigt bra och jag var nöjd. Som en extra bonus fick jag också motion! 

Några passande bilder på grannens föl och sto från 2012. 

Idag fortsatte vi på dressyrarbetet vi började med sist. Vi tränade länga och korta steget, hörnpaseringar och voltspår samt mycket skänkelvikningar. Allt i trav gick relativt bra, det var först när vi kom till galoppen som det blev riktigt jobbigt tyckte Carachilio (och jag). Vi skulle rida på en 20 metersvolt i galopp, Carachilio har trots sin storlek väldigt kort galopp som gör att han har svår att hänga med de andra hästarna, dessutom försvinner i princip all bjudning när det kommer till galoppen. Efter några varv började han tycka att det blev lite väl jobbigt och började gå på tvären och försökte sakta av flera gånger, så tillslut tryckte jag till honom och sa att nu får du minsann skärpa till dig, som den latmask han är blev han sur och tog ett bocksprång och tvärnitade sen. Men efter det gick det faktiskt bättre, han insåg att det var inte lönt att krångla. 

Eftersom det var första träningen efter vinter-pausen så hoppade inte någon på några höjder utan alla höll sig under 70/80 cm och så tränade vi mycket lydnad och att skola dom över låga bommövningar på böjda spår. 

När vi började galoppera var Focus så full av energi att han inte riktigt visste var han skulle ta vägen så det blev mest en massa studs och ett par bocksprång, dessutom låg det en bom på varje lång och kortsida som man skulle galoppera över, Focus samlade ihop sig och liksom studsade fram som om det varit ett hinder på 1,50. När det i själva verket var en bom på marken... När han kommit igång lite mer och sprungit av sig den värsta överskottsenergin blev det lite bättre. Hoppningen gick riktigt bra idag! Även om det som den unga, något osmidiga dressyrhäst han är inte ser så vackert ut så tar han ändå tag i hinderna själv nu, han vill fram och tycker det är roligt att hoppa. Det är just det som är målet också, förhoppningsvis släpper han också ganska snart instinkten att vilja titta på hindret en gång först innan han skuttar över. 

Jag är i alla fall väldigt nöjd med honom och som min tränare Lena sa så ser man verkligen framsteg för varje gång! 

Jag tävlar om att vinna ett tagelarband hos bjorkenscaliber.horseworld.se 

 

I eftermiddag är det fullt ös som gäller, jag slutar 16.15 och hoppträningen med Focus börjar 17.30. På den tiden ska jag ta mig från Lund och hem (ca 30 min), äta, byta om och göra iordning Focus. Som tur är har jag väldigt snälla föräldrar som hjälper mig mycket sådana dagar! Pappa slutar lite tidigare så han plockar upp mig på vägen hem, mamma kommer ha lite mat klart när jag kommer hem som jag bara snabbt kan slänga i mig och sen hjälper hon mig med Focus då Karin (ägaren) slutar jobbet sent. Men det kommer nog gå, vi har klarat det innan. 

Är era föräldrar också involverade i hästeriet eller klarar ni allt själva även stressiga dagar? 

Ponnyakuten är ett program som jag följt lite till och från, jag tycker faktiskt det är ganska hemskt att se ibland, för jag skulle vilja säga att i väldigt många fall så är det ryttaren som är problemet, inte hästen. För det är faktiskt så att många av de som söker in har problem som de under tiden de är där löser genom att förbättra ryttarens grundridning. Hästen gör bara som ryttaren säger åt den, det finns ingen häst som står i stallet på nätterna och planerar ihop dummheter, sen finns det naturligtvis hästar som är olika känsliga och reagerar olika starkt, men då är det ryttarens plikt att anpassa sig efter hästen för att klara av det, genom träning. 

 

Även om man är intresserad av hoppning, galopp eller något annat så måste man träna både sig själv och hästen i dressyr. Dressyr är grunden till allt inom ridsporten, oavsett man vill det eller ej. Hur ska man kunna begära av hästen att gå lugnt och avslappnat när ryttaren ständigt åker omkring i sadeln, glappar med tyglarna osv. för att man helt enkelt inte har tillräckligt bra balans och styrka för att kunna rida på ett mjukt och följsamt sätt. Då blir det problem. 

Jag tror att många av problemen både kunnat undvikas och lösas genom en mer seriös syn på vikten av dressyr och grundridning. Många föräldrar köper en "söt liten ponny" till sina barn som någon sorts leksak som man sen tror att barnet själv ska kunna ta ansvar för. Visst får de hoppträna för instruktör om de vill det, men någon stans på vägen glömmer man alla grunder. Kunna kontrollera hästen utan att slita i tyglarna, kunna rida hästen i balans och genomföra ett godkänt lätt B program i dressyr, allt sånt som borde vara en självklarhet glömmer man bort någonstans på vägen. Man behöver träna för en utbildad dressyrtränare ibland, kanske inte varje vecka men någon gång i månaden i alla fall. 

Jag tror att hela hästsverige behöver lägga mer vikt på att få unga ryttare att ta grundridningen mer seriöst, då kan många problem undvikas! 

Sack är som ni kanske vet till salu, det låter kanske hemskt men i år hoppas jag att han snart blir såld. Jag älskar honom något enormt, han var min första egna häst och detta blir vårt 7:e år tillsammans! Men jag har så mycket på gång, snart storhäst och då kommer jag inte kunna ge honom den tid han förtjänar, dessutom är jag ganska lång på honom, så det känns helt enkelt bäst att han får komma till en ny liten ryttare som kan ha lika roligt med honom som jag haft och få lära sig och utvecklas på honom, för han är verkligen en fantastisk ponny! 

Med Texas hoppas jag bara att han fortsätter må så bra som han gör nu med medicinen och att jag därmed kan fortsätta utvecklas med honom.

Jag tror 2014 kan bli ett bra år! 

Att leta häst är inte det lättaste, speciellt inte när man vet precis vad man vill ha. Först ska man hitta någon som över huvud taget verkar intressant och som uppfyller åtminstone några av de ytliga kraven som ålder och gångarter, dessutom ska den vara i rätt prisklass. När man hittat den hästen och man ska provrida och titta lite närmare så blir det ännu svårare. Alla gillar vi olika typer av hästar, vissa föredrar de lugna och stabila hästarna medan andra vill ha lite mer temperament och nerver. Sen handlar det mycket om känslan, själv vet jag väldigt fort när jag rider en häst om det är något jag gillar. Det ska liksom kännas rätt, det spelar ingen roll om det är en ungäst som nästan inte gjort något alls eller om det är en relativt högt utbildad häst, känslan ska var den samma. När jag provrider nya hästar så letar jag efter känslan av att hästen vill, tycker det är roligt och är positiv till arbete. Framåtbjudningen är också viktig, även om en häst inte har några supergångarter så kan man alltid utveckla det mycket och få fram något bra om bara viljan och framåtbjudningen finns. När det gäller hoppning så är naturligtvis inställningen till hoppning väldigt viktig, även om det är en ung häst så vill jag att hästen tar tag i hindret själv och även här söker sig framåt. Till en fälttävlanshäst gäller det att det är en modig häst som inte tvekar eller backar av, samtidigt får den inte vara dumdristig och kasta sig i alla lägen, då kan det bli farligt!

 

Idag var jag och provred en nioåring som kommit från Holland för några månader sedan och gått 120 hoppning. Den verkade vara väldigt snäll och perfekt övergångshäst, men känslan stämmde inte. Det var för lite bjudning i markarbetet och han hade inte riktigt den rätta viljan till arbete känndes det som. Dessutom hade den inte något vidare bra gångarter. När man ställde ett hinder framför däremot, då vaknade han och hoppade riktigt riktigt bra och gav en jättehärlig känsla! Men det var inte min typ av häst, med lite arbete kan den nog bli jättebra, men som hopphäst. Men inte till fälttävlan, tyvärr. Så det är bara att leta vidare, det är några, speciellt en som verkar väldigt intressanta som vi ska titta på nästa helg. 

 

Även om ridningen och allt stallarbete ger bra träning så behöver man som ryttare ändå träna en del utöver det. Har man egen häst så är det naturligtvis svårt att få tiden att räcka till alltid, själv gymmar jag aldrig då det skulle ta ungefär ett helt träningspass att ta sig fram och tillbaka, men jag tränar en del hemma, joggar och tränar lite styrka med olika övningar. Och nu har jag dessutom hittat det perfekta träningsappen som lägger upp träningsscheman med övningar och massor med annat! Jag provade den idag och den fungerade jättebra, träningspasset blev mycket jobbigare än vanligt! Appen heter Nike training.

 

Alla börjar vi i botten, både ryttare och häst.

Efter att jag ridit fram och han fått jogga igång i både trav och galopp tänkte jag fokusera mycket på att få honom lösgjord, göra olika lösgörande övningar och rörelser. Till exempel öppna,sluta, förvänd galopp på serpentiner och de fyra franska. 

När och om han känns ordentligt mjuk och loss tänkte jag träna samling. Länga korta sträckor och sen plocka ihop så mycket samling som möjligt utan att tappa energi. Framförallt i galoppen har han svårt för att bli riktigt samlad så det behöver vi träna på.

Den senaste tiden har gymnasiestallet tyvärr förlorat några hästar, de börjar helt enkelt bli gamla och det är dags för några att få njuta av livet som pensionär. Men nu ska snart dessa hästar ersättas, några kommer direkt från andra utbildningar här på Flyinge. Och idag fick vi träffa första ersättaren, en riktig sagohäst som fick alla att bli totalkära! Han är en ganska liten ljust isabell/cremefärgad nordsvensk med lång svart man och pannlugg , och stora snälla ögon. Inte blev det bättre av att han är en riktig snygging även i kroppen, slank och fin. Han kommer främst gå som körhäst, men precis som alla andra från körstallet så är han riden och dessutom ska han vara riktigt duktig och relativt högt utbildad! Tyvärr glömde jag helt bort att ta en bild så ni får helt enkelt vänta tills nästa torsdag och under tiden föreställa er hur han ser ut, lilla sagohästen.

 

Men det hände naturligtvis mer i Flyinge idag, jag fick det ännu en gång bekräftat att ridlärare gillar att sätta mig på stooora hästar. Idag fick jag rida Carachilo (stavning?!)  en häst som även han är ganska ny, stor som ett hus på över 175 (tänk er mej på den med mina 164 cm...). Annars var han trevlig, både i boxen och att rida. Dock lite seg och på grund av att han har shivering även lite stel innan han kom igång och värmt upp sig ordentligt. Shivering ja, vad är det? Jo det är en nervstörning som gör att vi ex. hovkratsning så får hästen ofrivilliga ryck i benet som ska lyftas, Carachilo har inte så mycket på vänster men desto mer på höger bak. Det gäller att stå en bit bak och försiktigt stryka lägnst benet så att han lyfter upp det, men eftersom han inte riktigt kan kontrollera det blir det snarare att han rycker upp benet lågnt under magen, sen står han där och gungar ett tag och så får man vänta tills han släpper ner det innan man kratsar. Det kan dock ta några goda försök innan det lyckas, han rycker nämligen upp benet så långt och hastigt att han tappar balansen lite och måste sätta ner benet igen. Det låter lite läskigt men han har absolut inte ont av det.

 

Idag bytte vi även stalltjänster så nu har jag på morgonen i några veckor. Vi i min stalltjänstgrupp fick även för första gången se inne i active stable, den nya lösdriften där skolhästarna ska gå. Det kallar jag lösdrift! Där är olika foderstationer för både kraft och grovfoder, marken har olika sorters underlag, både mjukt och hårt, ligghallen är stor och inredd med en skiljevägg gjord av stora stockar som fungerar som syselsättning åt hästarna, i ena halvan är det dessutom gummimattor som känns ungefär som hårt slaim att gå på för att hästarna ska kunna stå och ligga mjukt! 

 

Efter skoldagens slut åkte jag hem och så var det dags för Sack att gå dressyr, jag kan säga att det kändes att jag tidigare idag suttit på en häst med ryggen 4 decimeter högre upp. Sack skötte sig i alla fall riktigt bra, han vilade ju förra veckan i och med att jag var borta så han var lite stel, men mot slutet lossade han och gick riktigt mjukt och fint!