Det där med att leta häst...

2014-01-12 | 20:18:09 | Åsikter | 0 Kommentarer
Att leta häst är inte det lättaste, speciellt inte när man vet precis vad man vill ha. Först ska man hitta någon som över huvud taget verkar intressant och som uppfyller åtminstone några av de ytliga kraven som ålder och gångarter, dessutom ska den vara i rätt prisklass. När man hittat den hästen och man ska provrida och titta lite närmare så blir det ännu svårare. Alla gillar vi olika typer av hästar, vissa föredrar de lugna och stabila hästarna medan andra vill ha lite mer temperament och nerver. Sen handlar det mycket om känslan, själv vet jag väldigt fort när jag rider en häst om det är något jag gillar. Det ska liksom kännas rätt, det spelar ingen roll om det är en ungäst som nästan inte gjort något alls eller om det är en relativt högt utbildad häst, känslan ska var den samma. När jag provrider nya hästar så letar jag efter känslan av att hästen vill, tycker det är roligt och är positiv till arbete. Framåtbjudningen är också viktig, även om en häst inte har några supergångarter så kan man alltid utveckla det mycket och få fram något bra om bara viljan och framåtbjudningen finns. När det gäller hoppning så är naturligtvis inställningen till hoppning väldigt viktig, även om det är en ung häst så vill jag att hästen tar tag i hindret själv och även här söker sig framåt. Till en fälttävlanshäst gäller det att det är en modig häst som inte tvekar eller backar av, samtidigt får den inte vara dumdristig och kasta sig i alla lägen, då kan det bli farligt!
 
Idag var jag och provred en nioåring som kommit från Holland för några månader sedan och gått 120 hoppning. Den verkade vara väldigt snäll och perfekt övergångshäst, men känslan stämmde inte. Det var för lite bjudning i markarbetet och han hade inte riktigt den rätta viljan till arbete känndes det som. Dessutom hade den inte något vidare bra gångarter. När man ställde ett hinder framför däremot, då vaknade han och hoppade riktigt riktigt bra och gav en jättehärlig känsla! Men det var inte min typ av häst, med lite arbete kan den nog bli jättebra, men som hopphäst. Men inte till fälttävlan, tyvärr. Så det är bara att leta vidare, det är några, speciellt en som verkar väldigt intressanta som vi ska titta på nästa helg. 
 
Försa gången jag red Texas så kändes det verkligen helt rätt och jag kände bara att  "Den här hästen måste jag ha!". Och efter många om och men och nästan ett helt år efter den där första provridningen så blev det också så!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback