Den avslutande banhoppningen under tävlingarna i Luhmühlen skuggades idag av den tragiska olyckan där Benjamin Winter igår avled efter ett rotationsfall i terrängen som skakat hela ridsports världen. Även kanadensaren Jordan McDonald avled samma dag under Nunney International Horse Trials i Storbritannien, han ska under terrängritten ha drabbats av en hjärtattack och föll där efter ur sadeln.

Dessa dödsfall är verkligen tragiska för sporten, även om det i dessa fall var olyckor som om inte i en annan skepnad likväl kunnat inträffa när som helst, var som helst, på ridbanan eller hemma i stallet. Vi måste vara medvetna om att det är stora levande djur vi har att göra med som enkelt kan döda oss med dess kraft.

Det var på hinder 20 som Benjamin Winters häst inte riktigt fick ordning på benen och hakade i hindret, samma hinder som använts tidigare i flera år utan missöden, men kanske tog turen slut efter den fyrstjärniga terrängen i Badminton med skrämmande många omkullridningar och totalt 43 uteslutna men trots det inga allvarliga skador! I och med detta känns det som ett passande tillfälle att se över banbyggnaden, jag vet att fälttävlanssporten redan arbetar hårt för att göra inte minst terrängen säkrare, med bättre säkerhetsutrustning och rivbara hinder, men jag tror det finns mer att göra. 43 uteslutningar i Badminton känns som ett bra exempel för det, Badminton räknas som världens svåraste fälttävlan, det är inte vem som helst som tar sig dit, endast ekipage i absolut världsklass klarar av att kvala in. Det är inte som OS där ryttare som egentligen inte riktigt är redo kan delta pga. låg konkurrens i hemlandet, de som rider Badminton vet vad de gör och det begås inga onödiga misstag, ändå händer det här. Varför?

Varje hinder kan ses som en fråga, det finns lätta och svåra frågor som alla måste besvaras rätt för att komma vidare, sen finns det också de frågor som blivit fel ställda, kuggfrågor där svaret för en kan verka självklart men så när som omöjligt för en annan. Det är dessa frågor (hinder) som gör terrängen farlig och det är banbyggarens uppgift att bedöma om en sådan fråga är lämplig eller ej, det är även banbyggarens uppgift att anpassa frågeställningen efter förhållandena. Om det som i Badminton är oväder som gör underlaget till sumpmark kanske man måste plocka bort en del hinder, använda sig av mer teknisk svårighet snarare än fysisk.

Fälttävlan är en fantastisk sport som jag älskar med allt vad det innebär och jag kan knappt vänta till den dag då jag är tillbaka på tävlingsbanan igen, men det innebär även vissa säkerhetsrisker. Som ryttare kan man undvika många men ett stort ansvar vilar även på arrangörerna och banbyggarna. 

R.I.P Benjamin Winter och Jordan McDonald

Jo det ska jag berätta. Egentligen tycker jag att man kan förklara tjusningen med fälttävlan genom att säga det på spanska. " Concurso Completo" som betyder ungefär "den kompletta tävlingsformen". En utmärkt beskrivning tycker jag. För det är just det fälttävlan är, komplett. Både du och din häst måste vara bra på allt för att ha chans att komma någonstans.

Det är just därför som jag älskar fälttävlan så mycket, jag tycker det är roligt med dressyr, att hoppa, rida fort, rida i skogen, och kanske framför allt så gillar jag utmaningar.

Egentligen så var det inte så längesedan som jag upptäckte fälttävlan, så sent som 2011 då vi köpte Texas. Texas hade gått mycket fälttävlan som ung, så det var han som fick mig att prova. Och jag kan säga att jag blev hårt biten direkt, känslan efter att ha genomfört en terräng felfritt med både dressyr och hoppning bakom sig är obeskrivlig! (Fast på fredagars fälttävlan rider man visserligen hoppningen efter terrängen).

Emily (en kompis till mig) var och tittade på mig igår i dressyren och hoppningen, och dessutom var hon gullig och tog med kameran och knäppte några bilder som blev riktigt bra.

Så här kommer ytterligare några bilder från igår.

En ganska lång och avancerad bana med väldigt varierande svårighet på hinder. Flera långa galoppsträckor att vinna tid på men som också skulle kunna trötta ut hästen. Men även en del relaterade avstånd och kluriga svängar. Till en början verkar banan ganska lätt, flera inbjudande små hinder och lätta långa vägar. Men sedan stiger svårigheten allt eftersom. Precis i början av sluter är det speciellt en svår linje med maffiga hinder. Upphöjd stock där man landar i en brant backe, några meter och sedan en ganska stor häck med en väldigt bred grav framför.

Tror det kan bli en väldigt utslagsgivande terräng där man kan rida både upp och bort sig.

Nu har ni fått se nästan alla bilder, så här kommer en motivering av hur det gick på tävlingen.

Vi startade med en väldigt bra dressyr, Texas var pigg och lydig. Vi hade bra flyt och vägarna blev faktiskt riktigt bra. Det blev massor med 7:or, 7,5:or och en 8:a! 69% och 45 straff och på placering!

Fortsatte med en väldigt bra hopprunda. Vi hade väldigt bra flyt, Texas var pigg och jag kunde korta och länga honom utan problem. Tyvärr lyckades jag tappa ena stigbygeln till en oxer som ur en sväng. Vilket resulterade i att vi kom i obalans och kom för nära hindret, och rev. Men jag är väldigt nöjd ändå! Det petet var helt mitt fel och bortsätt från det var det en riktigt bra runda!

Terrängen är jag också väldigt nöjd med, vi höll ett riktigt bra tempo hela vägen. Och alla svåra kombinationer klarade vi utan problem. Tyvärr blev det två stopp. Det första stoppet vet jag varför han stannade. Han tog bettet efter hinderkombinationen innan, jag fokuserade för mycket på att få ihop honom, glömde bort att rida genom svängen till nästa hinder, Texas höll på att smita förbi, vi kom för nära och han stannade. Andra stoppet var i slutet av banan. På hinder C i en kombination med stock vatten stock. Här vet jag inte vad som hände. Han hoppade fint ner i vattnet men när vi skulle hoppa stocken upp ur vattnet la han liksom bara av, jag fick ingen reaktion av mina hjälper och han stannade. Det kan vara att han fick lite mjölksyra efter att ha galopperat genom vattnet. Men på andra försöket hoppade han bra och hade mycket energi kvar när vi gick i mål. När jag sen skulle kyla benen på honom hoppade han runt och sparkade efter mig som en galning, så så extremt trött kan han ändå inte blivit. Stoppet kan också bero på att han är så väldigt hingstig, då kan han få lite skumma saker för sig. Eller på att han var lite kissig, för han stannade nämligen och skulle kissa när det var 30 sekunder kvar till start, så han hann inte kissa, och då kan han bli väldigt sur. Det kan finnas tusen olika orsaker att spekulera i, men shit happens. Jag är väldigt nöjd med våra prestationer, Texas var fräsch och fin i alla tre moment vilket tyder på att vi är på rätt väg!

Fler bilder från terrängen kommer ikväll!