Ponnyakuten är ett program som jag följt lite till och från, jag tycker faktiskt det är ganska hemskt att se ibland, för jag skulle vilja säga att i väldigt många fall så är det ryttaren som är problemet, inte hästen. För det är faktiskt så att många av de som söker in har problem som de under tiden de är där löser genom att förbättra ryttarens grundridning. Hästen gör bara som ryttaren säger åt den, det finns ingen häst som står i stallet på nätterna och planerar ihop dummheter, sen finns det naturligtvis hästar som är olika känsliga och reagerar olika starkt, men då är det ryttarens plikt att anpassa sig efter hästen för att klara av det, genom träning. 

 

Även om man är intresserad av hoppning, galopp eller något annat så måste man träna både sig själv och hästen i dressyr. Dressyr är grunden till allt inom ridsporten, oavsett man vill det eller ej. Hur ska man kunna begära av hästen att gå lugnt och avslappnat när ryttaren ständigt åker omkring i sadeln, glappar med tyglarna osv. för att man helt enkelt inte har tillräckligt bra balans och styrka för att kunna rida på ett mjukt och följsamt sätt. Då blir det problem. 

Jag tror att många av problemen både kunnat undvikas och lösas genom en mer seriös syn på vikten av dressyr och grundridning. Många föräldrar köper en "söt liten ponny" till sina barn som någon sorts leksak som man sen tror att barnet själv ska kunna ta ansvar för. Visst får de hoppträna för instruktör om de vill det, men någon stans på vägen glömmer man alla grunder. Kunna kontrollera hästen utan att slita i tyglarna, kunna rida hästen i balans och genomföra ett godkänt lätt B program i dressyr, allt sånt som borde vara en självklarhet glömmer man bort någonstans på vägen. Man behöver träna för en utbildad dressyrtränare ibland, kanske inte varje vecka men någon gång i månaden i alla fall. 

Jag tror att hela hästsverige behöver lägga mer vikt på att få unga ryttare att ta grundridningen mer seriöst, då kan många problem undvikas!