Igår följde mamma med mig ner till ridbanan med Castello och hjälpte mig lite. Det var mörkt ute (även om banan är ordentligt belyst) och Castello var lite extra laddad, det var andra gången jag red i hoppsadeln som ju är ny och därför knarrar ganska ordentligt fast att jag smort den flera gånger. Detta gjorde att Castello blev extra på. Men framför allt red jag inte bra, jag vet att jag är expert på att vara översjälvkritisk med ridningen men alltså det gick verklige inte bra, jag var inte helt i balans, fick inte in den rätta känsla osv. Och därför gick inte heller Castello så bra som han kan, hästens agerande är ett resultat av ryttarens hjälper. Ett tag kände jag att idag går det bara inte och funderade på att strunt i det och bara skritta honom lite på grusvägen, så kan det vara ibland, det får lov att gå dåligt ibland och då är det bästa att inte krångla mer än nödvändigt och då hellre strunta i det och skritta en runda i skogen. Men jag bestämde mig för att nej jag ska klara det, jag vet att jag kan bättre än så.