Igår när jag i beckmörker och ösregn var inne på sista hästen för dagen satt jag och tänkte på hur mycket jag faktiskt älskar allt det här, trots att man är blöt in på skinnet och det för länge sedan hunnit bli mörkt så sitter jag där och små ler lite när jag trimmar markarbete, för det är faktiskt roligt. Aldrig i mitt liv skulle jag vilja byta ut de där sena kalla höstkvällarna i stallet mot något annat! Här om dagen när jag var hemma och var sjuk så gick jag ut i stallet för att lägga ut hö till Texas och tro det eller ej, när jag la in höpåsen igen och tittade in i de tomma boxarna fick jag någon konstig längtan efter att mocka(!) snacka om att vara miljöskadad!

Naturligtvis klagar man ibland, det är för varmt på sommaren och kallt på vintern, hästarna får styltor och ska man kunna rida i någon högre gångart än skritt måste man åka till ridhuset (relaterar till den skånska vintern), det är jobbigt att mocka och tråkigt att putsa sadeln, men någonstans när man tänker efter är det ändå alla de där små sakerna som gör det roligt, att gå runt i smutsiga ridbyxor och trasiga naglar blir en del av det man tycker så mycket om, åtminstone är det så jag känner.

Hästar och allt vad det innebär är roligt, när skola och jobb går på högvarv blir det lätt att vardagen går lite på löpande band och någonstans mitt i all stress tappar man glädjen, så jag tror det är viktigt att stanna upp ibland och fråga sig själv ”varför gör jag det här?” Är svaret för att det är roligt är det uppenbarligen inget mer att fundera över, gör det du älskar och älska det du gör!