Sista tävlingen någonsin...

2014-09-30 | 17:18:45 | Norrhaga Sack | 0 Kommentarer
I söndags var jag och Sack på vår sista tävling tillsammans, någonsin. Varför det var den sista kommer jag in på senare. 

Jag red bara en klass, Lätt A:1 och vi lyckades skrapa hem förstaplatsen på 64.47%, två procent över tvåan! Egentligen var det väl knappast vår bästa ritt, jag kunde ridit bättre. Jag red bra, men inte så bra som jag kan, jag kunde varit mer noggrann och effektiv i mina hjälper. Men det blev ju ett helt okej resultat i alls fall så jag känner att jag får vara nöjd, det var i alla fall väldigt roligt! 

Efter tävlingen var det till att köra hem i racerfart, nej men nästan i alla fall, för det skulle komma folk från Göteborg och titta på Sack! Både mamman och dottern verkade jättetrevliga och provridningen gick verkligen superbra... och ja dom vill ha honom så han besiktigas bästa fredag sen kör vi upp honom till hans nya hem. 

Det känns naturligtvis fruktansvärt konstigt och sorgligt, även om jag vetat om det och han har varit till salu länge nu så är det absolut inget man kunnat förbereda sig på. Min lilla Sack som jag fick som första ponny när jag var tio år, hela sju år har gått sen dess och oj så många glada, oförglömliga minnen den hästen gett mig och så mycket vi lärt av varandra! 

Jag hade bara gått ett år på ridskola när vi köpte honom, jag kommer ihåg att när jag provred var det första gången jag galopperade ett helt varv, dessutom var han fem år och precis inriden men redan då så snäll och lydig så det var aldrig några problem, visst har det tagit tid och massor med hårt arbete när båda skulle lära sig samtidigt men det har varit värt vartenda droppe svett för den glädje han har gett -inte bara mig utan hela familjen- väger upp det tusen gånger om!  

Min fina, ulliga, gulliga lilla busponnyn, åh vad jag kommer sakna dig. Din mjuka mule, de stora rådjursögonen, de lurviga öronen och till och med de söta små hovarna. 

Jag vet att du kommer få det bra hos din nya familj, gå i stora hagar och busa med deras andra små ponnyer, jag vet att du kommer ge dom lika många fina stunder som du gett mig men jag kommer ändå att gråta floder den där sista dagen jag kan kalla dig "min", för ingen häst i världen kommer någonsin kunna ersätta dig och jag är så tacksam för allt du gett mig, min fina Norrhaga Sack. 


Jag på Sack, Emily på dåvarande sköthästen Minta och Amanda på lilla Saga, så många fina minnen dessa hästar gett oss! 










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback