Som ni kanske vet fick Texas diagnosen Cushing syndrom i oktober förra året, han fick efter det vila i tre månader i väntan på att medicinen skulle börja hjälpa, jag började efter det sätta igång honom så smått men att få igång en 20 år gammal ponny tar tid och det dröjde flera veckor innan jag ens kunde sitta upp, så småningom kunde jag börja trava och galoppera korta stunder, i början av mars var han tillräckligt igång för att jag skulle kunna börja arbeta honom i form och lite smått dressyrarbetet, men det var faktiskt inte fören förra veckan som jag satte på sadel, dels för att det har varit helt onödigt, jag kan arbeta honom så mycket han skulle arbetas med då barback, men även då jag ville belasta hans rygg så lite som möjligt. Den senaste tiden har jag kännt att han verkligen börjar komma igång igen, han är inte alls så stel som han var i början och inte minst börjar han hitta på lite dumheter under ridpassen, igår till exempel tyckte han att jag var supertråkig när vi bara skulle skritta så han la in en serie glada luftsprång, ett tydligt tecken för Texas att han mår bra!