Jag har dragit den allmänna slutsatsen att hästmänniskor är minst sagt pessimistiska gällande vinter och snö, framför allt mot snö. Varför, är det många "utomstående" som undrar, snö som är så fint och mysigt... Jo just det, det är mysigt att sitta inne med en kopp varm choklad och TITTA på snön, det är just det som skiljer hästmänniskor från vanligt folk. Snön gör nämligen allt dubbelt så besvärligt och jobbigt, låt mig lista några saker som exempel:

• Styltor som tar år att hacka ur hovarna, och försvårar ridningen enormt.

• Snö som smälter på hästtäcken= blöta täcken.

• Snö som snöar in genom stalldörren, smälter och blir en livsfarlig isbana som med alla tillåtna metoder måste hackas bort.

• Här i Skåne blir snötäcket aldrig tillräckligt tjockt för att man t ex ska kunna galoppera utan att riskera att hästen vrickar sig/halkar på något under snön som inte syns.

Det finns säkert massor av andra saker också  men dessa punkter var de som stör mig mest på vintern.