Så kan man sammanfatta årets lag SM. Efter dressyren och hoppningen låg jag i toppen både individuellt och med laget. Tyvärr blev det ett mindre roligt avslut.

Det var en svår terräng, maxade hinder och väldigt mycket tekniska svårigheter. Dessutom var det en lång bana, över två kilometer. Men jag gick ändå ut med en bra känsla, jag visste precis hur jag skulle rida till varje hinder och var riktigt taggad.

På framridningen till terrängen kändes Texas jättefin, han var lite tjurig och hingstig men hoppade fint på alla framhoppningshinder och det kändes för en gång skull att han var på tårna och på i bettet. Första halvan av banan gick riktigt bra, de största hindren (bland annat en häck på 1.20 m) flög han över. Men så kom vi till vattnet med smalhinder upp. Texas fjantar sig alltid på vatten, men den här gången var det extremt! Han tänkte absolut inte gå i, flera meter innan började han krångla, försökte stanna och springa förbi. Det var efter mycket om och men som jag tillslut fick i honom, då i seg tveksam skritt. Inte förens jag var tre/fyra meter från hindret så fick jag upp honom i trav. Men då var jag så nära hindret att han omöjligt kunde hoppa. Jag red runt genom vattnet igen, den här gången galopperade han, men hoppa hindret tänkte han absolut inte göra. Eller han var precis i avtrampet när han hoppade åt sidan. Där kunde jag ridit bättre, samlat ihop honom mer och inte stressat iväg full så mycket. Men på tredje försöket så hoppade han. Jag fortsatte över sex hinder till, utan problem. Men så kom jag till en kombination där man hoppade sista hindret nerför en backe. Jag var väldigt nöjd med anridningen, jag fick in precis den linje jag planerat och kom i rätt tempo. Första hindret hoppade han fint och han hoppade bokstavligt talat av till andra hindret också, men ångrade sig och liksom la sig över hindret. Och så var vi uteslutna.

Jag var så otroligt besviken och arg. Jag brukar inte skylla på hästen när någon går fel och han som i detta fallet stoppar på hinder, men den här gången vet jag att jag kunde inte gjort mer. Alla som såg mig tyckte att det såg jättebra ut och att det syntet att jag red och gjorde allt jag kunde för att få honom att hoppa. Att han stoppade berodde denna gången på ren istadighet. Han var tjurig och hingstig på framridningen och 30 sekunder innan start ställde han sig och skulle kissa. Men det fanns inte tid för det då så han fick helt enkelt gå ändå. Och då blir han ännu surare.

Men jag var i alla fall inte ensam om att ha problem med vattnet, det var många över lag i hela klassen som inte tog sig runt. Tråkigt när det blir ett sånt avslut men så är det, jag har ändå haft väldigt roligt resten av helgen!