Ett år, 11 månader och 24 dagar. Så lång tid har det gått sedan sist jag skrev här! Scrollar igenom bloggen och tänker tillbaka, så mycket som har hänt sedan dess, så mycket jag lärt mig, upplevt och utvecklats!

 

 

Den 22:e oktober 2014 (då jag publicerade mitt senaste inlägg här) hade jag precis inlett mitt andra år på Flyinges Hippologigymnasium, helt ärlig kommer jag inte ihåg så mycket specifika händelser från det året bortsett från att det var tufft(!) och naturligtvis, praktiken! Juni 2015 åkte jag nämligen till England där jag gjorde två veckors praktik hos fälttävlansryttaren (och instagramgeniet ) Ben Hobday (@benhobday) som drev sin verksamhet på fantastiska Somerford Park. Det bev ett par oförglömliga och väldigt roliga och lärorika veckor! Trots min korta vistelse kände jag mig som en del i teamet och fick jobba precis lika mycket och hårt som de andra, red flera hästar om dagen och sista veckan fick jag till och med följa med Ben och några andra från team Hobday (plus två hästar, en gasolgrill och en miniatyrmotorcykel...) till Bramham international horse show! 

 

 

 Tredje och sista året på gymnasiet kan jag utan tvekan säga var den (hittills) bästa tiden i mitt liv! Delvis för att vi endast hade ett fåtal kurser kvar och därmed fick betydligt kortare dagar än tididgare men även för att det var så mycket spännande och roligt att se fram emot, det var balen, studentdagen, fester, hästskötarexamen (dock mer nervöst än roligt för att vara ärlig...) osv. 

 

Ganska snart efter att det underbara kaoset efter studenten lagt sig var det dags att börja packa väskorna och ge sig av mot England! Det blev ett väldigt spännande och lärorikt äventyr jag är väldigt glad jag gav mig ut på, jag hade egentligen tänkt stanna längre än tre månader men av diverse olika anledningar bestämde jag mig att det var dags att packa väskorna igen och gå vidare mot nya äventyr. 

 

Detta nya äventyr visade sig finnas så nära och lättillgängligt som 10 minuter från mitt hem, nämligen hos fälttävlansryttaren Anna Nilsson (som bland annat var uttagen till årets OS-lag!). Just nu har jag ett par veckor ledigt för att mellanlanda lite men redan nästa vecka börjar jag jobba och kommer då följa med Anna söderut mot Boekelo! 

 

 

 

 

 

På tisdagar brukar jag i vanliga fall träna dressyr för Hege men igår regnade det så mycket så vi ställde faktiskt in det då Hege inte har något ridhus, i stället skjutsade pappa upp mig till ridhuset så tränade jag markarbete där i stället. 

 

Trots att det smattrade ordentligt på plåttaket och droppade in på sina ställen så var Castello hur cool som helst, vinklade inte ett öra trots att det dropade vatten på nosen flera gånger! I början fokuserade jag på att få honom lyhörd och framme för skänkeln genom att rida mycket övergångar och se till så att det hela tiden hände saker så att han häll sig aktiv. Det här med att stanna när ryttaren ber honom börjar han ta riktigt bra nu, visst är det lite upp och ner från dag till dag men jag tycker ändp han blivit betydligt lydigare och känslig för hjälperna. Igår gjorde han riktigt bra övergångar till skritt, han börjar dessutom förstå att han ska vara kvar i låg form även i övergången och inte dra upp huvudet så det går verkligen framåt! 

 

Innan jag avslutade tränade jag galoppfattningar, jag red på en stor volt och tänkte som att jag delade in volten i fyra bitar, när jag var på första biten fattade jag galopp, galopperade till fjärde biten där jag saktade av till trav, travade fram till andra biten, fattade galopp, saktade av vid första osv. Galoppfattning har han nämligen fortfarande lite svårt för då han inte riktigt vill ta hjälpen men jag var riktigt nöjd och tycker han skötte sig bra!

 

Igår på dressyrträningen för Hege la vi mycket fokus på att få honom fram för skänkeln och få energi och bli lätt i steget då han gärna blir lite tung. Jag fick rida med ett spö och emellanåt när han inte riktigt svarade för skänkeln petade vi honom, eller snarare viftade lite med spöet för att få honom att svara framåt, då var det viktigt att ta bort allt annat tryck så att jag inte använde skänklarna alls och så fort han gick fram fick han beröm. Efter ett tag gjorde vi samma sak fast med skänklarna, några snabba lätta tryck med skänkeln och sedan släppa och berömma när han gick fram. Han svarade jättebra för detta och blev betydligt lättare i framdelen! 

 

Mot slutet tränade vi byten, något Castello tycker är absolut jätteroligt! Vi kom då från diagonalen, jag hade spöet i innerhanden och la överdrivet mycket vikt åt ittersidan (alltså åt den galoppen han skulle byta från), dvs. om jag kom i höger varv la jag vikten åt höger när jag red in på diagonalen, när jag skulle göra bytet bytte jag då och la vikten åt andra sidan, vänster, la om skänkeln och petade till med spöet för att få med bakdelen. Det gick verkligen jättebra, han bytte alla gånger och var bara lite efter med bak eller fram ett par gånger! Vi höll även ett ganska högt tempo just för att få energi och luft i bytet, samt för att göra det lättare för honom så att det inte blir tungt och jobbigt, det är viktigt att han tycker det är roligt!

 

Planen var egentligen att han skulle gå på hoppträningen för Lena idag men då han gick så hårt (och bra) igår bestämde jag mig för att ta Texas i stället. 

 

Igår på hippologilektionen disikerade vi hästben, vi håller just nu på med anatomi så det passade bra. Jag var inte så jättenervös inför det då jag inte är känslig för blod, men visst var det lite obehagligt när man kom in i salen och det låg två hästben på varje bänk, fint inlindade i vetrap och nyskodda hovar. Anledningen till att dom var noskodda var för att hovslagarna har benen till att träna skoning tills det att hovarna blivit för dåliga, då får vi dom att tina upp och disikera. 

 

Vi tog på oss förkläden och sen var det bara att sätta igång. Det var faktiskt värst i början innan man fått bort all hud, sen kom man in i det och det var riktigt intressant! Lukten var egentligen det enda som faktiskt var lite äckligt, framför allt benet jag och de i min grupp hade luktade förfärligt, det var i äldsta laget och hade påbörjat lite ruttningsprocess.

 

Vi började med att flå, alltså ta bort all hud. Det långa lite vita som syns tydligt mitt på längst hela benet är långa tåsträckaren. 

 

 

Först ut idag var Castello som gick ett rätt så ordentligt dressyrpass på banan. Han har bara gått tre dagar denna veckan så jag la mycket fokus på hålla honom aktiv, framför skänklarna och ta mina förhållningar. Han blir gärna lite ofokuserad och okkänslig för mina hjälper så i början gjorde jag massor med övergångar, skritt, trav skritt trav osv. I galoppen lät jag honom först komma igång när jag stod i lätt sits, sedan började jag variera tempot, rida på stora volter med lite mer samling och länga på långsidorna. 

 

Är överlag väldigt nöjd med honom, på onsdag ska jag hoppträna honom för Lena på gruppträningen för första gången på länge så får vi se hur det går! 

 

Efter en lång dag och många timmar i bilen är vi nu hemma igen. Vi körde hemmifrån i morse med en häst i släpet och kom tillbaka med en tom släp.. Sack står nu hos sin nya ägare och jag tror verkligen att det kommer bli jättebra! Stora hagar med en liten shettis som hag-kompis, mysigt stall med en stor box och en ny, eller förresten två nya små ryttare (en flicka på 10 år och hennes lillebror) som jag vet kommer ta hand om honom och älska honom precis lika mycket som jag har gjort! 

 

All lycka till de nya ägarna och Sack, jag kommer aldrig glömma dig min fina lilla ponny!

 

Efter en lång dag och många timmar i bilen är vi nu hemma igen. Vi körde hemmifrån i morse med en häst i släpet och kom tillbaka med en tom släp.. Sack står nu hos sin nya ägare och jag tror verkligen att det kommer bli jättebra! Stora hagar med en liten shettis som hag-kompis, mysigt stall med en stor box och en ny, eller förresten två nya små ryttare (en flicka på 10 år och hennes lillebror) som jag vet kommer ta hand om honom och älska honom precis lika mycket som jag har gjort! 

 

All lycka till de nya ägarna och Sack, jag kommer aldrig glömma dig min fina lilla ponny!

 

Idag besiktigades Sack, han gick igenom helt utan anmärkningar, inte så mycket som ett litet överben kunde veterinären hitta och massor av beröm fick han, han stod lydigt och fint hela tiden, inte ens munnstegen blev han särskilt bekymrad över och veterinären tyckte han hade ett fantastiskt temperament! 

 

Så ja nu är det ingen återvändo, i morgon kör jag och mamma upp honom till hans nya ägare, måste säga att det känns vemodigt efter alla dessa år tillsammans...