Nu är jag hemma igen efter en helt underbar vecka i mysiga Sälen med massor av skidåkning! Solen har strålat konstant hela veckan och jag har fått rätt mycket färg i ansiktet faktiskt, mer än när jag var på Teneriffa!

Igår var Måns Selmerlöv och Erik Segerstedt och sjöng på torget i närheten av där vi bodde. Så det missade vi så klart inte och det var faktiskt riktigt bra. Det kändes alltså som ett bra avslut på den härliga veckan!

Som ni märkt har bloggen inte riktigt varit vad den borde, vilket som ni kanske förstår beror på att jag har haft fullt upp ute i backen och sen varit så trött på kvällen att jag helt enkelt inte orkat. Men nu är jag hemma igen så nu ska ni få massor med inlägg att läsa. Nu ska jag snart gå ut i stallet för att rida Texas. Min otroligt snälla kompis har under veckan hjälpt mig att hålla igång hästarna så det tackar jag väldigt mycket för!

Hörs senare! :)

Inför terrängmomentet i fälttävlan rider jag fram i 20-30 min, beroende om det är en- eller flerdagars fälttävlan. Om alla tre momenten rids på samma dag är hästen redan lite uppvärmd även om det är några timmar mellan starterna, så då rider jag inte fram mer än 20 minuter. Om de olika momenten däremot är utspridda på flera dagar behövs lite längre framridning.

Jag börjar med att skritta fram i ca 15 minuter, efter det börjar jag trava lite lugnt. När jag travar är jag noga med att göra saker hela tiden så att hästen vaknar och blir uppmärksam, ex. lägga volter, rida serpentinbågar, öka och minska traven osv. När jag känner att hästen är igång (efter att ha travat ca 5 min) går jag över i lugn arbetsgalopp, och galopperar bara några minuter tills hästen börjar bli varm i kroppen. Sen skrittar jag några minuter igen så hästen får hämta andan och passar då på att böja igenom genom att rid på små volter och göra fram- och bakdelsvändningar. Sen börjar det bli dags att sätta igång ordentligt och hoppa fram. När jag hoppar fram hoppar jag aldrig mer än några språng, så när jag hoppat 4-5 språng slutar jag. Det spelar ingen roll om det känns bra eller dåligt, det är inte på tävling du ska träna, det får du göra hemma för det blir ändå inte bättre av att du hoppar slut på hästen. När jag har hoppat så skrittar jag en liten stund igen, och när det är fem minuter kvar till start galopperar jag igång på riktigt så att hästen vaknar upp och får upp flåset. Då är det ingen samlad mellangalopp jag menar utan verkligen länga på långsidorna, och hästen ska flåsa. Gör den inte det kommer du förmodligen inte få upp tempot tillräckligt högt fören efter halva banan, och då får du tidsfel. Sen när funktionären vid startbåset ropar att det är två minuter kvar till start börjar jag rida bort till starten, när det är en minut till start ruschar jag hästen korta sträckor precis utanför startbåset. Och när det är bara 30 sekunder kvar går jag in i startbåset, och när startern börjar räkna ner från tio gnuggar jag skänklarna lite i sidorna och trycker lätt i tyglarna så att hästen förstår att nu är det snart dags. Och när starten går ställer jag mig i fältsits och driver ordentligt tills jag är över första hindret och hästen glömt alla hästkompisar och bara koncentrerar sig på mig.

Äntligen har Yohios album Break the border kommit ut och finns nu på spotify! Sitter just nu och lyssnar igenom alla låtarna och kan än så länge säga att det låter riktigt bra! Så Yohio har lyckats ännu en gång! ❤

Vädret här i Sälen är verkligen helt otroligt underbart. Solen har skinit konstant hela dagen, det har varit nästan vindstilla och mitt på dagen var det till och med några plusgrader! Med andra ord riktigt härligt!

På förmiddagen åkte jag och pappa snowboard och sen på eftermiddagen bytte vi och tog skidorna. Det gick faktiskt riktigt bra med snowboarden, är bara andra året jag åker så jag har inte riktigt samma kontroll över den som jag har på skidorna (har åkt skidor en vecka om året i princip från det att jag kunde gå). Men det kommer väl, bara att fortsätta träna och inte ge upp.

Efter att ha suttit i bilen i ca nio timmar är vi nu äntligen framme i Sälen. Det är riktigt fint väder och solen skiner! Just nu har jag inte mycket mer att berätta så hörs i morgon!

Träningen idag gick riktigt bra! Texas var verkligen taggad (ibland lite för taggad) och vi fick till ett riktigt bra flyt.

Som jag skrev i förra inlägget var det terränginriktad hoppning. Banan bestod bland annat av en spets, en mur, spånbalar staplade på varandra som skulle vara ett smalhinder, en improviserad coffin och en hinderkombination typisk för fälttävlan (en vanlig kombination fast som hoppas snett). Utöver det var det lite oxrar och räcken.

Ridhuset vi var i ligger bara ca 10 min från där jag bor så jag har ridit förbi det många gånger men aldrig ridit i det. Det var i alla fall riktigt fint, till och med finare än jag trott! Ridhuset är liksom nedsänkt i marken och precis över sargen som går ovanför marken är det glas. Så ridhuset var väldigt ljust och fint att rida i, och superbra underlag också!

Idag är det fullt ös medvetslös som gäller. Sack är riden och klar men det är massor kvar att göra. Halv tolv är det hoppträning med terränginriktning med Texas för Magnus Gällerdahl, första träningen för i år med Future eventers. Sedan hem och fixa det som är kvar att göras i stallet. Och så måste jag packa för i morgon åker jag till Sälen, jag har inte ens börjat packa så det lär ta sin lilla tid.

I kväll hade jag och en kompis tänkt ha lite filmkväll, vi ska då se Prometheus som vi velat se superlänge. Och om vi orkar och hinner ska vi nog skriva klart labbrapporten till fysiklabben vi gjort i veckan.

Hittade denna på ponnysanning. Man kan klart inte lita helt på den, jag bränner mindre eftersom jag väger mindre men man ser ju ändå på ett ungefär.

1. Veckan har gått väldigt fort, redan helg och snart lov!

2. Vi har börjar spela basket igen på idrotten (jag älska basket, riktigt kul!)

3. Jag är riktigt taggad inför fälttävlanssäsongen!

4. Vi åker till Sälen på söndag!

5. Det har kommit en musikvideo till Yohios heartbreak hotel, och den är riktigt bra!

Vill tacka så mycket för att jag vann tävlingen om att få gästblogga på Elsas blogg! Nu när jag har chansen så ska jag ta upp ett ämne som berör oss alla; Elaka kommentarer.

Blir så sjukt trött. 

En i min närhet fick en "elak" kommentar. Så sjukt onödig. Ändå var den inslängd där. Bara för att. 

Har inte detta nått fram nu? Hur mycket har inte storbloggare skrivit om elaka kommentarer och hur tydligt har inte budskapet kommit fram att de som skickar elaka kommentarer är de som ligger långt ner själva. Det måste bara vara de som är knäppa helt enkelt som inte fattat detta ännu. 

En elak kommentar. Så sjukt onödig. Fruktansvärt onödig. Vad vinner man på att skicka iväg en sådan? Blir man större själv? För det måste ju vara den tanken dessa skitstövlar har när de publicerar sin lilla åsikt på det ofattbart öppna nätet. Men för mig är det i alla fall glasklart att den som postar detta kommit sjukt kort på sin egen lilla utveckling i livet. Jag lovar, det syns igenom, i alla fall för de som lever i 2013 och har hängt med. För när jag ser att en person skickat iväg denna, ojoj, shit så lågt den sjunker i mina ögon. Syftet att höja sig själv har gjort en U-sväng och är påväg åt HELT fel håll. Just saying. 

Så, vad har hänt efter skickandet av dessa onödiga ord. Personen har bevisat hur lågt den ligger. Mer? Jo, där finns det någon som ser kommentaren när den loggar in på sin blogg. Den blir ledsen. Så är det bara. Även de starkaste, ingen blir glad av att se det. De starka har lärt sig att tänka på att denna person är sjukt efterbliven, men det betyder inte att man kan slänga iväg en massa skit på den för det. Jo men för den ska ju tydligen vara stark. Så, där sitter det någon där ute som har blivit ledsen. Man har fått några taskiga ord slängt på ett så pass stort jobb som man gör när man har en blogg. Man skriver inlägg man tror läsarna ska gilla. Men vad får man, jo; "tack för det du, här har du lite som kan få dig att må dåligt en stund". 

Om man nu har sjunkit så lågt att man tycker det känns bra att slänga skit på andra, kanske känner att man behöver göra det. Vet du vad, bara för att du verkar må så dåligt så tycker inte jag att du ska dra ner någon annan till samma nivå som du. Res dig själv ur gropen där du mår dåligt, vilket endast är ditt ansvar och bara du som kan göra det. Sedan så kan du faktiskt må lite bra under det ända liv du har fått här på jorden. Må bra tillsammans med andra som du inte sett till att dra ner till samma dåliga självkänsla. För om man som människa skickar runt massa hat till andra människor (som man inte ens träffat och egentligen inte har en aning om vad man kritiserar) så att fler människor på jorden mår dåligt; Vad har DU gjort i denna världen? Jo, du har fått världen till en plats med lite mer hat och ledsamhet. Varsågod, sug på den karamellen du. 

Den här kommentaren som fick mig att tända till, den var ingen större grej egentligen. Men nu är jag trött på att vissa människor inte verkar ha fattat utvecklingen i samhället. Det handlar inte bara om att inte posta elaka kommentarer på internet, utan hur vi är mot våra medmänniskor på alla sätt och vis. Men på internet kan det ske så enkelt. Man kan skriva att man heter: Anonym (för då kan ju ingen kritisera tillbaks, right?), postar det elaka och sedan kan man lämna datorn och inte ens behöva tänka på det igen, även om den poppar upp hos någon annan.

Kom ihåg att man faktiskt inte har en aning om hur det egentligen ligger till om man inte gått i personens skor själv. Man har ju faktiskt ofta aldrig ens sett personen utanför sin dataskärm på sitt lilla rum. Man vet inte om man ens skulle ha någonting att kritisera. Sedan, fine, personen kanske gjorde något "fel". Men är det inte helt underbart att denna person bjuder på det öppet, för att visa att alla gör fel. Ingen är perfekt, och hur kul är det om man ska låtsas det och tar bort den uppladdade bilden på sig själv om den inte var felfri. Ska anonyma personer kasta skit så fort det finns något att kritisera så är det inte så konstigt att man kanske väljer att inte publicera det, där det finns mänskliga bevis. Är det inte jättehärligt om någon bjuder på sig själv, visar alla sidor. Visar att; Det här är jag, från alla vinklar. Ska du kritisera någon annan, ta en titt på vad du själv gör. Du kanske inte får någon skit eftersom du håller inne på alla mindre lyckade resultat. Men hur kul är det att hoppsa runt och låtsas. "Jodå, jag är visst little miss perfect" (vilket du uppenbarligen inte är om du tydligt visar hur lågt ner du ligger som skickar iväg elaka kommentarer). 

När man blir medlem på en hemsida så brukar man ju behöva kryssa i att man har accepterat villkoren. Alla som använder sig med sociala medier på internet får ta sitt ansvar. Så är det. Annars har man inte här att göra.  

Mår man dåligt så finns det inget som stoppar en att rycka upp sig. Men det kommer bli väldigt svårt att finna glädje i sig om man förstärker det negativa, vilket man gör något enormt när man sprider detta vidare till andra.

Sedan finns det de som sänder iväg en snäll kommentar. Bara en sjukt gullig kommentar. Personen måste inte, de bara gör det. När man får den så blir man alldeles varm och på riktigt, jätteglad. STOR eloge till dessa personer.

Tummen upp. Jag niger och bockar. Ni bidrar till en trevligare värld för oss alla. Och hur är inte känslan av att man har gjort en annan människa glad och lycklig. Genom något så enkelt. Rätt häftigt va? Ska inte vi alla ta och börja göra såhär? Jag lovar, det kommer tillbaks till oss själva. 

 Ingen tolerans på elaka kommentarer. Det är allas uppgift att finna lycka själv - se inte till att dra ner alla andra. Ingen tolerans. Vi sätter ner foten. Stopp och belägg. Vi har alla vårat eget ansvar. Ta det. 

Kram Ellen! ( kidmans.blogg.se ) 

Just nu är jag otroligt tävlingssugen, saknar känslan, folket och alla hästar, och faktiskt till och med att gå terrängbanan! Tyvärr känns detta väääldigt långt borta. Det är fortfarande flera minus, en decimeter snö (minst) och det blåser konstant. Men Hoppas i alla fall att våren kommer inom en snar framtid, det är ju faktiskt påsk snart!

Lite inspirerande bilder från förra året.

• Fixar i sadelkammaren/stallet

• Fotar

• Ritar

• Kollar bloggar

• Sist men absolut inte minst, snarare tvärt om. Kollar JacksGap. För er som inte vet vad det är så är det en youtube kanal dom drivs av tvillingarna Jack och Finn Harries från London. Dom är verkligen otroligt härliga och deras humor är precis som min! Om inte annat kan man bara sitta och lyssna på deras härliga dialekt, och sen kan man inte undgå att dom ser väääldigt bra ut.

Finn till vänster och Jack till höger.

Idag har det varit storm verkligen hela dagen. Det är inte bara det att det varit kallt, dessutom har det flugit omkring sand från åkrarna som man fick i ögonen och överallt om man gick ut. Så därför fick hästarna vila idag, att köra upp till ridhuset var inte ens att tänka på och rida ute gick ju inte. Så det vara bara att fixa stallet och ta in hästarna idag och sen in igen och plugga.

Nu ska jag snart gå och lägga mig, skola imorgon. Hörs då!

Att jag började rida var väl egentligen inte så konstigt, min mamma har tävlat och haft egna hästar sen hon var liten och vi har alltid bott på gård så hästarna har alltid funnits omkring mig. Jag började på ridskola när jag var tre men det kan man ju inte påstå gick så bra, visst tyckte jag om det men det mest intressanta var snarare allt runtomkring och inte själva ridningen och det jag gjorde. Så där slutade jag efter bara någon termin. Men när jag var lite äldre började jag igen, fast på en annan ridskola. Den tiden minns jag som väldigt positiv och rolig. Jag red en dag i veckan och min bästa kompis som jag känt sedan dagis red i samma grupp. Vi hade verkligen väldigt kul!

När jag var tio fick jag min första egna häst, Sack som jag fortfarande har. I början var det inte någon seriös ridning, tävla var väl ungefär lika kul som att borsta tänderna och jag vägrade hellre ut mig på hopptävling än tävlade dressyr. Fast eftersom mamma är dressyrryttare blev det till att träna dressyr i alla fall. Så ni förstår hur seriös jag var i min ridning... Detta ändrades faktiskt inte förens för bara några år sedan, 2011 närmare bestämt. Då tyckte jag helt plötsligt det var hur kul som helst att tävla (dressyr!). Och det har minst sagt hållit i sig. Nu är det dock inte bara dressyr som gäller, utan även fälttävlan eller egentligen mest fälttävlan!

Hoppade som planerat Texas i ridhuset idag. Är nöjd, Texas skötte sig bra och jag red rätt bra också. Behöver dock komma igång lite mer med hoppningen, märker att jag har tappat lite under vintern när hästarna har vilat. Men är överlag nöjd.

Idag står det hoppning på schemat för Texas, inget högt eller avancerat utan bara lite smått, hade tänkt prova denna övningen idag.

Idag är det verkligen underbart väder, två plusgrader, nästan vindstilla och solsken! Upptäckte tyvärr inte detta förens vid tolv när jag skulle äta lunch då jag har varit funktionär och stått i ett ridhus sedan halv nio i morse. Gick visserligen ovanligt snabbt, bara 84 starter så vi var klara redan vid halv ett!

Just nu ska jag bara ta något att äta, sedan ut i stallet och hjälpa pappa att slänga upp halm på loftet. Och om pappa är snäll ska jag upp till ridhuset också, helst med båda hästarna.

Hörs senare, hoppas vädret är lika bra hos er!

Tänkte bara ge er en liten historielektion i finska vinterkriget. Det är jag och några kompisar som har gjort filmen till ett skolarbete. Lägg märke till mitt vackra, talangfulla finger som spelar Hitler i ett flygplan.

Nu tänkte jag förklara lite om de olika klasserna i fälttävlan och även hur det fungerar med straffpoäng.

Namnen på de e olika klasserna i fälttävlan har inte riktigt samma system som i dressyr och banhoppning där det heter ex. Lätt B, Msv A osv. I stället är det enligt mig mycket enklare. Från debutant till lätt klass börjar klasserna på antingen P eller H beroende på om det är storhäst eller ponny, P=ponny och H=häst. Bokstaven följs sedan av ett nummer som talar om hur höga hindren är i terrängen. Ex P90= Ponny 90 cm i terrängen, H90= häst 90 cm i terrängen. Ponnyklasserna är följande P70, P80, P90, CNCP*, CNCP**. Hästklasserna: H90, H100, från en* till fyr****.

Jaha, och vad står alla de andra konstiga bokstäverna och stjärnorna för undrar ni? Jo det är faktiskt inte så komplicerat det heller. Bokstäverna behöver man inte tänka på, men stjärnorna är viktiga. När det finns med stjärnor är det svår klass. På ponny motsvarar en stjärna 1 meter i terrängen och två stjärnor 1.10 m i terrängen. Och ungefär samma system på storhäst, bara det att en stjärna motsvarar 1.10m och sen går det uppåt.

Hoppningen då? Jo, hindrens höjd i hoppmomentet hänger också ihop med klassens namn, men på numret (ex. P90) lägger man till fem centimeter, alltså är hindrens höjd i klass P90 95 cm. I dressymomentet bestämmer tävlingsarrangören i princip själv dressyrprogram för respektive klass.

I fälttävlan räknar man i straffpoäng, lägst antal straff vinner. I dressyren räknar man om procenten till straff, de straffpoängen tar man sedan med sig genom hela tävlingen, därför är dressyren väldigt viktig. Sedan gäller det att rida felfritt för att inte dra på sig fler straff. River du i hoppningen får du 4 straff per rivning. Första olydnaden ger också 4 straff men sedan dubblas det. Blir man utesluten i hoppningen är man utesluten från resten av tävlingen och får inte starta terrängen. I terrängen gäller det att vara felfri och inom optimaltiden. Är man det får man inga extra straff.

Men om man överskrider optimaltiden får man 0,4 straffpoäng för varje påbörjad sekund. Maxtiden är dubbla optimaltiden. Överskriden maxtid för terrängritten innebär uteslutning.

Jag har fått en del förslag på att jag ska skriva ett inlägg om fälttävlan, så jag hade nu tänkt skriva några inlägg om just fälttävlan. Här kommer det första.


På franska heter fälttävlan concurs complet och direktöversatt betyder det den kompletta tävlingsformen. Vilket jag tycker är en perfekt beskrivning av fälttävlan, eftersom man rider både dressyr, banhoppning och naturligtvis, terräng. Allt detta gör man dessutom på samma häst, under en eller tre dagar, antalet dagar beror på klass och tävlingens status.

Vid fälttävlan som går under en dag (kortfälttävlan) rids dressyren först, 30 minuter senare hoppningen och på eftermiddagen terrängen. Om det är större tävlingar och högre klasser delas de olika momenten upp på tre dagar, dressyren första dagen, andra dagen rids terrängen och sista dagen rids hoppningen.

Snart kommer nästa inlägg där jag tar upp och förklarar straffpoäng och lite om de olika klasserna.

Ogillar:
1. Inga bilder, tycker det är otroligt tråkigt att kolla bloggar som inte har några bilder.

2. Ego/framhävande attityd, usch framhäva sitt ego får man göra någon annan stans men inte på bloggen.

3. Slarvigt skrivna texter och stavfel. Säger väl sig själv, ger ett taskigt och oproffsigt intryck.

Gillar:
1. Varierande inlägg. Blir roligare att läsa en blogg som inte bara innehåller "Idag gjorde jag det här".

2. Mycket bilder! Tycker det är roligare att läsa en blogg med mycket bilder, ger ett gladare och proffsigare intryck.

3. Välskrivna inlägg! Blir lättare och roligare att läsa ett inlägg som är skrivet på ett bra sätt.

Drar igång en tävling nu, det är bara att kommentera "Jag är med" så är du med och tävlar om att få gästblogga om vad du vill!

Tävlingen avslutas på fredag, glöm inte skriva er mailadress.

Jämförde mina dressyrprotokoll idag, kan säga att det var rätt stor skillnad på både kommentarerna och procenten. Min första start gjorde jag för lite mindre än fyra år sedan på Sack, det var en pay and ride i Tågarp som gick i Lätt C:2. Det gick inte särskilt bra, jag fick 53,02% och det var bara 6: or, 5: or och några 4: or  genom hela programmet. Och på nästan vartenda kommentar stod det Ö.T, alltså över tygeln. På det allmänna intrycket fick jag 4:a på ryttarens inverkan, sits och hållning 6. Min andra start gjorde jag ett år senare, även då red jag Lätt C:2 och på Sack. Det gick bättre då, fick faktiskt 62,5%. Och 7:a på ryttarens sits och hållning och 6:a på ryttarens inverkan, så lite bättre i alla fall. Sen gjorde jag några till starter det året på runt 57%. Året efter, alltså 2011 köpte vi Texas och jag började tävla fälttävlan också. 2011 var ett rätt intensivt tävlingsår, gjorde hela 36 starter i dressyr och fälttävlan plus några hopptävlingar. I Början av året gick det inte jättebra, men man får säga att 2011 utvecklades jag mycket och blev en betydligt bättre ryttare. Började nämligen årets tävlingssäsong med att rida på 55,51% och slutade det med att rida på 71,7% (båda i Lätt B:1).  I slutet av 2011 gick jag också upp en klass och började tävla Lätt A:1 med rätt bra resultat. Och förra året, alltså 2012 utvecklades jag nog ännu mer. Jag började tävla P90 fälttävlan, Lätt A: P1 dressyr och Lätt B hoppning. Men framför allt lärde jag mig otroligt mycket och blev mycket säkrare i min ridning.

Tror jag har Texas att tacka mycket för min utveckling som ryttare, för det första fick han mig att tycka att det är riktigt kul att tävla. Och sen lärde han mig att verkligen rida i vartenda steg, för skillnaden på han och Sack är att, sitter jag och åker på Sack så går det inte bra men han går i alla fall, sitter jag och åker på Texas däremot så går han inte alls. Och sen har jag också Texas att tacka för att jag fick möjligheten att rida lag-SM i fälttävlan och i år SM. Utan honom skulle jag förmodligen inte ens tävla fälttävlan.

Och sen detta året kommer också bli ett ganska intensivt tävlingsår, både i dressyr och fälttävlan. Har redan gjort 29 starter varav tre fälttävlan, en banhoppning och resten dressyr. Dessutom har jag gått upp ytterligare en klass i både dressyr och fälttävlan, så nu tävlar jag upp till Lätt A: P1 dressyr på båda och P-90 fälttävlan på Texas.  

Idag följde hela familjen med ut i skogen när jag red, och lillebror red faktiskt Sack, med lite markhjälp från pappa och mamma så gick det hur bra som helst!

För några dagar sedan hittade mamma sin gamla broddlåda som jag har letat efter, min egna är för liten och opraktisk så idag satte jag mig i sadelkammaren och fixade lite med broddarna. Gjorde det jag brukar göra efter tävling annars, la dom i blöt, torkade med handduk och tog bort grusen som satt kvar mellan gängorna, oljade in dom osv. Fixade även till alla verktyg och la sedan ner allt i den "nya" broddlådan.

Så här fint och ordningsamt blev det!

Tänkte att jag skulle förklara för er vad Kungshaga gård är för något, så att ni vet det när jag nämner det i inlägg här på bloggen.

Kungshaga gård är som ni säkert redan förstått en gård. Gården ligger en liten bit från Flyinge och här bor min dressyrtränare Catharina Almroth. Förra året praoade jag även en vecka på Kungshaga, vilket var både lärorikt och väldigt roligt (bland bilderna kan ni se mitt arbetsschema för en av dagarna). Standarduppgifterna var att mocka i stallen och lösdrifterna, väga upp hö, sopa och ta in hästarna med Jeanette som jobbar på Kungshaga.

På Kungshaga finns 34 boxar, två sadelkammare, två lösdrifter, uteridbana + longeringsvolt, stora hagar och ett nybyggt ridhus + klubbrum. För er som vill veta driver Catharina även ett litet kennel (hundar).

Om ni vill veta mer heter hemsidan kungshaga.com. Bilderna är tagna av mig från när jag praoade där.

Igår var årets första dressyrträning på Kungshaga gård för Katharina Almroth. Jag red Texas eftersom jag kände att han behövde den träningen mer än Sack, men nästa vecka är det Sacks tur.

Vi lade fokusen på att mjuka upp och få honom riktigt lösgjord. Tränade för min del även lite extra på Kyra K principen då det var massor med veckor sedan sist jag red ordentlig dressyr. Jag är riktigt nöjd med träningen, Texas kändes fin och jag hittade en riktigt bra känsla framför allt mot slutet!

Idag fick Texas vila och så blev det dressyr i ridhuset på Sack. Jag tränade på lite samma grejer som jag gjort med Texas igår, men fokuserade lite mer på övergångar och framåtbjudningen, eftersom Sack kändes lite små slö i början. Men efter några intensiva övningar vaknade han och gick riktigt fint.

Hittade detta Holländska förtegs sida, de säljer träns och helt otroligt läckta pannband. Tycker inte det var så jättedyrt heller, så nästa gång jag ska köpa träns vill jag ha ett därifrån! Sidan heter Paarden Bijoux, googlar man det kommer den upp.

Några av mina favouriter:

Så här ser min packlista ut inför en flerdagarsfälttävlan där vi övernattar. Som ni ser är det väldigt mycket saker att komma ihåg (här är ändå inte allt som ska ha med) så det kan vara bra att ha en packlista till hjälp.

Dressyrsadel
Svart kavaj
Sadelgjordar
Två st vita ridbyxor
Dressyrträns
2 st tävlingstoppar
Vita och svarta handskar
Vitt schabrak
Långt spö
Stövlar
Sporrar
Hoppsadel
Hjälm
Schabrak
Stor nummerlapp
Gjord med magplatta
4 st hoppskydd
martingal
Pullartränset
Säkerhetsväst
Point two air jacket västen
Kort spö
Terrängskydd
Boots
Medical Card
Broddar och verktyg
Terrängklockan
Tejp till skydden
Kraftfoder+betfor
stor dunk med vatten
Två balar hö
Vattenspann+foderspann
Mjukisbyxor
Stalltäcke
Fleecetäcke
Lädergrimma
Kedjegrimmskaftet
longerlina
Regntäcke
Regnjacka
Ländtäcke
Minst 3 par strumpor
Ryktväskan: Olika borstar, hovkrats,gummisnoddar, mankam,Glansspray,sax,trasa
Lädersmörja
Minst 2 vanliga tröjor
Flugspray
Sjukgrejor
Texas papper
Nattlindorna+bommullspaddar
Litennummerlapp
Hårnålar
Donut
Hårnät
Plastrong+plastrongnål
Hjälmöverdraget
Gummistövlar
Kyllera+plasthandskar

Bild från när vi tävlade i Falkenberg.

En liten lista på vad jag tänkt göra idag:

1. Släppa ut hästarna och sen iväg till ridhuset med Texas.

2. Rida i Skogen med Sack.

3. Fixa stallet.

4. Städa lite i sadelkammaren och tvätta schabrak och lindor.

5. Städa mitt rum (behövs verkligen!).

7. Blogga!

6. Skriva klart en svenskauppgift och räkna matte.

7. Se ponnyakuten avsnitten jag missat när jag varit borta.

Här kommer fem saker jag absolut inte tycker om att se på tävling.


1. Rida med nersläppt hår. Ser så otroligt slafsigt och ovårdat ut!

2.Tävla dressyr i fläta eller hästsvans. Usch, ser så fult och störande ut när flätan/tofsen guppar på ryggen!

3. Rida utan snokrem på aachen. Ser bara slarvigt ut, och så tycker jag hästens huvud ser konstigt ut på något sätt!

4. Västen innanför kavajen. Får rysningar, haha. Man ser klumpig ut och kavajen som kanske skulle framhävas ser bara konstig och ful ut!

5. Färgat schabrak i dressyr. Bara nej, det funkar inte! I dressyr ska det vara stilrent, vitt schabrak är ett måste!