Ibland blir jag så arg på oss människor, alla dumma påhitt och ”smarta” lösningar vi kommer med, allt för att göra det så lätt som möjligt för oss själva. Det går inte att komma undan att vi är allmänt lata och hela tiden söker nya kortare genvägar, helt utan tanke på konsekvenserna det för med sig för vår omgivning. Allt metallskrot vi stoppar i munnen på våra hästar i hopp om snabbare och lättare framgång är ett sådant exempel.

Jag anser att alla hästar ska kunna gå på vanligt tränsbett, som Magnus (Gällerdal, OS ryttare i fälttävlan) säger, 95% av alla hästar kan gå på vanligt tränsbett, resten är specialfall (där man eventuellt över en kortare period behöver rida på något skarpare). En liten tankeställare till hoppsporten kanske??

Vi vet alla konsekvenserna av skarpa bett, det finns videor på youtube, forskning osv. att ta del av över allt, det går inte att missa. Ändå ser man folk som byter det tredelade till pessoa. En ganska enkel regel jag tycker man kan ta med sig är att innan man stoppar något i hästens mun så tänk en extra gång, vad skulle jag själv helst ha i munnen gummibett/tränsbett eller ett pelham med hävstångseffekt? Ganska enkelt om man tänker efter va?!

Naturligtvis måste man väga in vissa säkerhetsaspekter, ska man ut i terrängen på en oerfaren häst som inte riktigt går att lita på kan det vara bra av rena säkerhetsskäl att rida på något lite skarpare, exempelvis ett gummiklätt babypelham så att om något händer kan man få tag på hästen ganska fort igen. Men innan man betslar upp bör man tänka efter, varför är min häst stark och springer ifrån mig, varför ”behöver” jag ett skarpare bett? Har min häst ont någonstans och försöker fly från smärtan? Är den stressad på grund av att den inte känner sig säker med min ridning, kanske har jag dålig balans och åker runt mycket i sadeln vilket stressar min häst? Eller beror min hästs beteende helt enkelt på bristfällig grundridning/lydnad?

Det senare alternativet är det jag tror är det absolut vanligaste, går inte dressyren bra kan man inte heller utvecklas i hoppningen. Detta är något jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om och som lätt irriterar mig, ryttare som skyller på att hästen inte har tillräckligt med kapacitet för att gå högre eller att utvecklingssvackan beror på att hopptränaren inte låter en hoppa högre och därför byter man hopptränare titt som tätt när det i själva verket är i dressyrarbetet problemet ligger.

Sammanfattningsvis skulle man väl kunna säga att stoppa inget i munnen på din häst som du inte skulle vilja utsätta dig själv för och keep in mind, det är ryttarens hand som bestämmer bettets inverkan!