Alltså vilken häst jag har! Min lilla bebis (Castello) gör framsteg efter framsteg, visst kommer det precis som med allt annat bakslag med framsteg, som man säger ”två steg fram och ett tillbaka”. Nu när han börjar bli starkare och få kondition så har han ork över att hitta på bus och lägga in ett och annat bocksprång.

I vilket fall var jag idag nere vid ridhuset och hoppade terräng med Castello tillsammans med Lina på Bobbo, Lina hjälper mig en del med Texas i terrängen och är själv väldigt duktig så det var roligt att hon ville hjälpa till även med Castello, dessutom med trygga Bobbo som draghjälp när det blev lite väl läskigt.

När jag ridit fram började vi direkt med att hoppa ”däcken”, som en liten stock fast med däck. Det ser lite konstigt ut men hästarna brukar aldrig tveka och hoppar bra på det, vilket även Castello gjorde. Jag hoppade det några gånger tills han kändes helt avslappnad och säker på det, då vände jag direkt efter runt på en stor båge och hoppade stocken bredvid. När han tog allt lugnt och utan att tveka gick vi vidare och hoppade en annan stock som även den gick galant trots lite läskiga vita infångare i sidorna!

Så var det dags för nästa utmaning, hoppa grav! Jag började med att på lösa tyglar med lugn men bestämd skänkel skritta fram mot det, han fick stanna och titta men skulle sedan gå över. Detta gjorde jag om och om igen flera gånger i både skritt och trav. Målet är att hästen lugnt ska kliva över, inte hoppa, vilket Castello naturligtvis gjorde nu när han tycker det är lite spooky och dessutom är försiktig av sig.

Vi avslutade med att sätta ihop en runda med några av de hinder vi hoppat, däck, stock, stock och avsluta med att gå genom vattnet. Första rundan var han ganska försiktig och tittade lite, så för att han verkligen ska bli trygg i det här och känna att han kan så tog vi rundan fyra gånger och sista gången gick han på som bara den, bjöd verkligen och blev nästan lite väl kaxig och övermodig!

När vi skulle hem följde jag med Lina då hon skulle skritta hem (vi bor grannar) och Castello skötte sig över förväntan, gick lugn som en filbunke bredvid Bobbo och brydde sig varken om fladdrande lakan eller bilar. Det var dessutom både första gången jag red den vägen och var ute i skogen utan ledare!

Mamma filmade även så det kommer senare!