Supernöjd med gårdagens träning, Sack kändes verkligen fin! Han var dock lite irriterad på att det dammade så mycket från banan så frustade därför en del men var för övrigt hur lydig som helst och hade bra energi hela tiden!

Ibland när man är mitt uppe i något så kan man glömma att det är roligt, varför man gör det, glöden som en gång drev en oavsett motgångar slocknar och helt plötsligt går allt enbart per automatik. Det kan bero på olika saker, kanske har man haft så mycket att göra att man varit tvungen att stressa igenom allt för att hinna, eller så har man bara varit i ful gång med allt vad satsning innebär, träningar, tävling, planering, analysering… Kanske kan man tappa bort sig för en stund, men det viktiga är att man hittar tillbaka till glädjen i det man vill göra.

Jag försöker att inte ta tävlandet på för stort allvar, naturligtvis är jag vinnarskalle, fälttävlansnörd och fullkomligt älskar allt vad tävling innebär, men jag tycker ändå det är viktigt att ta sig tid till att bara rida en lång helt oplanerad runda i skogen, plaska i sjön barbacka med kompisar och strunta i allt vad gå på tygeln heter, bara rida för att det helt enkelt är kul!

Innan jag fått hem Castello och Texas precis börjat komma igång var jag så fruktansvärt taggad på att få tävla (fälttävlan) igen (är det fortfarande), men samtidigt kunde jag också känna hur skönt det var att bara skippa all planering och bara köra på, rida som man kände för stunden och efter hur hästen kändes för dagen.

Vad jag vill komma till med detta inlägg är, satsa mot stjärnorna men glöm inte att ha kul på vägen, kanske når du bara trädtopparna men du har ändå haft roligt, upplevt perfekta stunder och gjort ditt livs resa! Hästar är roligt, ridning är roligt, fälttävlan, dressyr, hoppning, ja vad det än är så är det för att det är roligt som vi gör det och kan fortsätta kämpa trots motgångar som inte tycks ha någon ände! 

Den avslutande banhoppningen under tävlingarna i Luhmühlen skuggades idag av den tragiska olyckan där Benjamin Winter igår avled efter ett rotationsfall i terrängen som skakat hela ridsports världen. Även kanadensaren Jordan McDonald avled samma dag under Nunney International Horse Trials i Storbritannien, han ska under terrängritten ha drabbats av en hjärtattack och föll där efter ur sadeln.

Dessa dödsfall är verkligen tragiska för sporten, även om det i dessa fall var olyckor som om inte i en annan skepnad likväl kunnat inträffa när som helst, var som helst, på ridbanan eller hemma i stallet. Vi måste vara medvetna om att det är stora levande djur vi har att göra med som enkelt kan döda oss med dess kraft.

Det var på hinder 20 som Benjamin Winters häst inte riktigt fick ordning på benen och hakade i hindret, samma hinder som använts tidigare i flera år utan missöden, men kanske tog turen slut efter den fyrstjärniga terrängen i Badminton med skrämmande många omkullridningar och totalt 43 uteslutna men trots det inga allvarliga skador! I och med detta känns det som ett passande tillfälle att se över banbyggnaden, jag vet att fälttävlanssporten redan arbetar hårt för att göra inte minst terrängen säkrare, med bättre säkerhetsutrustning och rivbara hinder, men jag tror det finns mer att göra. 43 uteslutningar i Badminton känns som ett bra exempel för det, Badminton räknas som världens svåraste fälttävlan, det är inte vem som helst som tar sig dit, endast ekipage i absolut världsklass klarar av att kvala in. Det är inte som OS där ryttare som egentligen inte riktigt är redo kan delta pga. låg konkurrens i hemlandet, de som rider Badminton vet vad de gör och det begås inga onödiga misstag, ändå händer det här. Varför?

Varje hinder kan ses som en fråga, det finns lätta och svåra frågor som alla måste besvaras rätt för att komma vidare, sen finns det också de frågor som blivit fel ställda, kuggfrågor där svaret för en kan verka självklart men så när som omöjligt för en annan. Det är dessa frågor (hinder) som gör terrängen farlig och det är banbyggarens uppgift att bedöma om en sådan fråga är lämplig eller ej, det är även banbyggarens uppgift att anpassa frågeställningen efter förhållandena. Om det som i Badminton är oväder som gör underlaget till sumpmark kanske man måste plocka bort en del hinder, använda sig av mer teknisk svårighet snarare än fysisk.

Fälttävlan är en fantastisk sport som jag älskar med allt vad det innebär och jag kan knappt vänta till den dag då jag är tillbaka på tävlingsbanan igen, men det innebär även vissa säkerhetsrisker. Som ryttare kan man undvika många men ett stort ansvar vilar även på arrangörerna och banbyggarna. 

R.I.P Benjamin Winter och Jordan McDonald

Alltså vilken häst jag har! Min lilla bebis (Castello) gör framsteg efter framsteg, visst kommer det precis som med allt annat bakslag med framsteg, som man säger ”två steg fram och ett tillbaka”. Nu när han börjar bli starkare och få kondition så har han ork över att hitta på bus och lägga in ett och annat bocksprång.

I vilket fall var jag idag nere vid ridhuset och hoppade terräng med Castello tillsammans med Lina på Bobbo, Lina hjälper mig en del med Texas i terrängen och är själv väldigt duktig så det var roligt att hon ville hjälpa till även med Castello, dessutom med trygga Bobbo som draghjälp när det blev lite väl läskigt.

När jag ridit fram började vi direkt med att hoppa ”däcken”, som en liten stock fast med däck. Det ser lite konstigt ut men hästarna brukar aldrig tveka och hoppar bra på det, vilket även Castello gjorde. Jag hoppade det några gånger tills han kändes helt avslappnad och säker på det, då vände jag direkt efter runt på en stor båge och hoppade stocken bredvid. När han tog allt lugnt och utan att tveka gick vi vidare och hoppade en annan stock som även den gick galant trots lite läskiga vita infångare i sidorna!

Så var det dags för nästa utmaning, hoppa grav! Jag började med att på lösa tyglar med lugn men bestämd skänkel skritta fram mot det, han fick stanna och titta men skulle sedan gå över. Detta gjorde jag om och om igen flera gånger i både skritt och trav. Målet är att hästen lugnt ska kliva över, inte hoppa, vilket Castello naturligtvis gjorde nu när han tycker det är lite spooky och dessutom är försiktig av sig.

Vi avslutade med att sätta ihop en runda med några av de hinder vi hoppat, däck, stock, stock och avsluta med att gå genom vattnet. Första rundan var han ganska försiktig och tittade lite, så för att han verkligen ska bli trygg i det här och känna att han kan så tog vi rundan fyra gånger och sista gången gick han på som bara den, bjöd verkligen och blev nästan lite väl kaxig och övermodig!

När vi skulle hem följde jag med Lina då hon skulle skritta hem (vi bor grannar) och Castello skötte sig över förväntan, gick lugn som en filbunke bredvid Bobbo och brydde sig varken om fladdrande lakan eller bilar. Det var dessutom både första gången jag red den vägen och var ute i skogen utan ledare!

Mamma filmade även så det kommer senare!

Denna vecka kommer det få bli lite som det blir med ridningen, det är avslutningar och studenter om vartannat, på onsdag ska jag och en kompis dessutom jobba på en student, hjälpa till att servera osv. På lördag är det tävling med Sack, Lätt A:P1 oh Lätt A:4 som går på stor bana så jag kommer försöka få in i alla fall et pass vid ridhuset så att jag kan rida igenom hela programmet på en bana med rätt mått.   

Måndag

Sack: Dressyr, rida igenom L A:4                

Texas: Dressyr Rida igenom L A:P1

Castello: Markarbete

Tisdag

Sack: Markarbete

Texas: Skogen

Castello: ?

Onsdag

Jobbar på en studentfest, alla hästar vilar.

Torsdag

Sack: Dressyr rida L A:P1, fokus på tempo                                                                                               och lösgörande 

Bortbjuden med familjen, inte säkert jag hinner rida.

Fredag

Sack: Lösgörande arbete på skogsbanan.

Skolavslutning, svårt att planera.

Lördag

Sack: Vila

Texas: Skrittas långrunda

Castello: Hoppa terräng/markarbete

Söndag

Sack: Tävling Åstorportens rf, Lätt A:P1, Lätt A:4

Texas: Hoppa terräng

Castello: Dressyr/markarbete

Utvärdering kommer senare.