Ibland när man är mitt uppe i något så kan man glömma att det är roligt, varför man gör det, glöden som en gång drev en oavsett motgångar slocknar och helt plötsligt går allt enbart per automatik. Det kan bero på olika saker, kanske har man haft så mycket att göra att man varit tvungen att stressa igenom allt för att hinna, eller så har man bara varit i ful gång med allt vad satsning innebär, träningar, tävling, planering, analysering… Kanske kan man tappa bort sig för en stund, men det viktiga är att man hittar tillbaka till glädjen i det man vill göra.

Jag försöker att inte ta tävlandet på för stort allvar, naturligtvis är jag vinnarskalle, fälttävlansnörd och fullkomligt älskar allt vad tävling innebär, men jag tycker ändå det är viktigt att ta sig tid till att bara rida en lång helt oplanerad runda i skogen, plaska i sjön barbacka med kompisar och strunta i allt vad gå på tygeln heter, bara rida för att det helt enkelt är kul!

Innan jag fått hem Castello och Texas precis börjat komma igång var jag så fruktansvärt taggad på att få tävla (fälttävlan) igen (är det fortfarande), men samtidigt kunde jag också känna hur skönt det var att bara skippa all planering och bara köra på, rida som man kände för stunden och efter hur hästen kändes för dagen.

Vad jag vill komma till med detta inlägg är, satsa mot stjärnorna men glöm inte att ha kul på vägen, kanske når du bara trädtopparna men du har ändå haft roligt, upplevt perfekta stunder och gjort ditt livs resa! Hästar är roligt, ridning är roligt, fälttävlan, dressyr, hoppning, ja vad det än är så är det för att det är roligt som vi gör det och kan fortsätta kämpa trots motgångar som inte tycks ha någon ände!