Att jag började rida var väl egentligen inte så konstigt, min mamma har tävlat och haft egna hästar sen hon var liten och vi har alltid bott på gård så hästarna har alltid funnits omkring mig. Jag började på ridskola när jag var tre men det kan man ju inte påstå gick så bra, visst tyckte jag om det men det mest intressanta var snarare allt runtomkring och inte själva ridningen och det jag gjorde. Så där slutade jag efter bara någon termin. Men när jag var lite äldre började jag igen, fast på en annan ridskola. Den tiden minns jag som väldigt positiv och rolig. Jag red en dag i veckan och min bästa kompis som jag känt sedan dagis red i samma grupp. Vi hade verkligen väldigt kul!

När jag var tio fick jag min första egna häst, Sack som jag fortfarande har. I början var det inte någon seriös ridning, tävla var väl ungefär lika kul som att borsta tänderna och jag vägrade hellre ut mig på hopptävling än tävlade dressyr. Fast eftersom mamma är dressyrryttare blev det till att träna dressyr i alla fall. Så ni förstår hur seriös jag var i min ridning... Detta ändrades faktiskt inte förens för bara några år sedan, 2011 närmare bestämt. Då tyckte jag helt plötsligt det var hur kul som helst att tävla (dressyr!). Och det har minst sagt hållit i sig. Nu är det dock inte bara dressyr som gäller, utan även fälttävlan eller egentligen mest fälttävlan!